Vid underjordsarbeten är kontroll av skadezoner vid sprängning avgörande för att minimera påverkan på omgivningen. För att förbättra dessa processer initierade Swebrec och Orica 2006 ett projekt för att utvärdera effekterna av olika laddningstekniker och initieringsmetoder på skadezoner. Tidigare skadezonstabeller har saknat exakta definitioner för skador och detaljer om hålsättning och tändspridning, vilket begränsat deras tillämpbarhet. Projektet fokuserade särskilt på strängemulsioner och elektroniksprängkapslar, vars precisionsförmåga möjliggör bättre kontroll över sprängningsskador. Försök utfördes i Emmaboda Granits brott, där vertikala spränghål laddades med olika koncentrationer av strängemulsion och initierades simultant eller med fördröjning. Resultaten visade att simultan initiering och frikopplade laddningar ger kortare spricklängder och minimerar skador på berget, medan fördröjd initiering orsakade mer omfattande sprickbildning, särskilt i vattenfyllda hål. Utifrån resultaten togs en ny skadezonstabell fram, som tar hänsyn till laddningskoncentration, håldiameter, och sprängämnestyp. Den nya tabellen förväntas ge entreprenörer bättre verktyg för att kontrollera sprängskador, vilket är särskilt viktigt i tätbebyggda områden där minimala skador på omgivande berg är avgörande för säkerheten
BK